Efter skolavslutningen väntar uppförsbacke för 20 000 barn

Nu ljuder skolavslutningssånger runt om i hela landet. Sommarlovet stundar – en tid för glädje och ett steg mot studenten. För 20 000 barn skaver tonerna. De lämnar grundskolan utan behörighet till gymnasiet. En grupp vars möjligheter påtagligt krymper innan vuxenlivet ens börjat.

Den insikten borde gnaga hos varje politiker som i höst söker mandat att leda landet. Det handlar först och främst om det enskilda barnets kunskap, men också om utvecklingen av hela vårt samhälle. Barn har rätt att lämna skolan med en grund som gör det möjligt att finna ett yrke och att forma sitt eget liv. Att sakna gymnasiebehörighet innebär en uppförsbacke. I sommar placeras var sjätte niondeklassare i den uppförsbacken.

Sveriges fundament är byggt på kunskap. Det är ett samhällskontrakt: varje barn, oavsett föräldrarnas plånbok, ska få lära sig läsa, skriva, tänka kritiskt och problemlösa. Det fundamentet vilar på en yrkesgrupp: läraren.

Forskningen är samstämning: den viktigaste faktorn samhället kan bidra med för barns kunskapsutveckling är lärarens skicklighet. Ändå är var fjärde lärare obehörig och har varit det över 10 år. Det är orimligt och helt oacceptabelt att vi normaliserat att svika barn efter barn med outbildade lärare.

Det finns flera vägar till lärarbehörighet: lärarutbildningen, kompletterande pedagogisk utbildning, arbetsintegrerade modeller, vidareutbildning. Det är en styrka. Nittonåringen och civilingenjören behöver olika ingångar och olika stöd. Universitet, skolhuvudmän och stat kan dra åt samma håll och behöver inte konkurrera om samma sökande. Lägg prestigen åt sidan.

Bristen är stor i matematik, fysik, kemi och teknik – ämnena där Sverige byggt sitt välstånd. Varje barn som tappas bort i matematiken riskerar att tappas bort i samhället.

Läraryrket är ett av de finaste vi har. Det vet alla som någon gång haft en lärare som såg dem, ställde krav de inte trodde de skulle klara, öppnade en dörr de inte visste fanns. Läraryrket är ett kvalificerat akademiskt arbete med ett av samhällets viktigaste uppdrag.

För att vända detta krävs ett politiskt krafttag under nästa mandatperiod. En tydlig plan, samverkan mellan olika beslutsnivåer och ett tydligt mål. Engagerade obehöriga ska mötas av tydlig väg till legitimation. Skolhuvudmän som år efter år anställer obehöriga ska mötas av tydligare krav, inte fler ursäkter. Fler akademiker kan vidareutbilda sig till lärare.

De undantagsregler som accepterades när legitimationskravet infördes för 15 år sedan var aldrig tänkta att bli permanenta. Om vi behandlar lärarbristen som ett permanent tillstånd accepterar vi också att vissa barn får sämre möjligheter än andra. Då ger vi upp tanken på en likvärdig skola och samhälle.

Det barn som börjar förskoleklass i höst ska kunna gå hela vägen till studenten med behöriga lärare. Det är dags att återställa kunskapen och lärarna som samhällets fundament.